Stockholm

Svea Rikes Konungliga Hufvudstad är en ort som bäst upplevs i små, kontrollerade doser. För min del är det en alldeles för hysterisk, högljudd, grå och otrevlig stad. Jag åker gärna ner dit över en dag för lite uppbygglig metalshopping, kanske till och med för en övernattning, men en helg i staden är min absoluta maxgräns.

En av mina svågrar uttryckte det bra med orden “det bästa med Stockholm är att det är så lätt att ta sig därifrån”, vilket jag kan skriva under på.

Efter en heldag med affärer, för mycket folk, affärer, dålig snabbmat, lite fler affärer och väldigt mycket mer folk är det i det närmaste en orgastisk känsla när bussen/tåget rullar hemåt igen, där man i fred kan odla sitt asociala beteende.

Jag får dock tillskriva Stureplan ett visst erkännande för att ha cementerat min bild av Stockholms kulturella fauna. Sist jag var i staden bodde vi på ett hotell bortanför Stureplan, och fick då lov att korsa sagda ormgrop för jetsets och toalettlocksknarkare. Och just där fick jag se, inom tre minuter, ett stycke Paris Hilton-klon, komplett med en liten folkilsken, ful råtthund i famnen, samt – en bit bort – ett stycke Östermalmstant med blått hår och en Dramaten. Jag visste inte att de fanns på riktigt! Att de bara var kvarhängande nidbilder producerade av alla Sveriges satiriska humorgrupper –  men där stod de, nästan sida vid sida! Den ena med tom blick och söndersminkad hy, och den andra med arbetarklasshatande ögon och hår som färgats och permanentats många gånger fler än vad som rekommenderas av Folkhälsoinstitutet!

Tack Stureplan, för att du har bevisat min tes: “Det finns Fördomar, och det finns Insikter.”

(Eftersom jag ogärna bär runt på hela kameraväskan en hel dag i Sthlm, så är de flesta bilder nedanför tagna med kompaktkameran Fujifilm Finepix F31.)

Slottet

(15X20 cm. Fotopapper)
© Björn Jonsson 2011

(15X20 cm. Fotopapper)
© Björn Jonsson 2011

(30X40 cm. Fotopapper) SÅLD
© Björn Jonsson 2011

Övrigt

© Björn Jonsson 2011

© Björn Jonsson 2011

© Björn Jonsson 2011