Stockholm

Archive for the Stockholm Category

Kyrkogårdar

Posted in Örebro, Dalarna, Göteborg, Stilleben, Stockholm, Uppsala on augusti 9, 2011 by lurvas

Kyrkogårdar är fina. Det har jag alltid tyckt, vilket väl inte är överdrivet konstigt, mycket beroende på att det ligger i dess konstruktion att vara just det – fina.

Lite synd då att jag råkar bo på en ort som saknar just fina kyrkogårdar. Visst äger de sin funktion – en plats att skotta ner folk som slutat andas på, och erbjuda en plats för sörjande att gå till. Men i övrigt lämnar de en del att önska i upplägg, utsmyckningar och ja…lite fantasi.

Ta t ex Östra Kyrkogården i Göteborg. Jag vet, lite orättvist att jämföra en genomsnittlig tätorts prosaiska kyrkogårdar med en tillhörande en av Sveriges största städer, tillika hemvist för flera av Svenska Historiens största kulturpersonligheter, men tänkt inte på det som en jämförelse. Mer som en litania över att min tillgång till den är strikt begränsad utav avståndet.

Monumenten formligen tävlar i storslagenhet, det ena värre än det andra, uppbragta till minne av folk som uppenbarligen närde en stor önskan att etsa sig fast i andra människors minne. Där är det inte aktuellt med kubistiskt tråkiga, fyrkantiga stenar eller multnande träkors i perfekta rader, som mer tyder på en strävan efter anonymitet än något annat.

Har ni till exempel sett Viktor Rydbergs grav? Där var namnet och efterlevande verk tydligen inte nog. Helst skulle vi också veta exakt hur han såg ut, ner till minsta skäggstrå och pormask. Detta godartade brott mot den förhatliga Jantelagen ska vi nu inte ålägga på herr Rydberg själv, utan mer på arkitekten, Hans Hedlund, som ritade monumentet, och sett till dennes övriga verk framstår det mig som att herr Hedlunds ådra för det närapå komiskt ståtliga nog var i paritet med hans aorta.

Och vad har man själv att tillgå? I bästa fall Anders Zorns grav, en grå sarkofag med ett par dåliga replikor av runstenar!

Nu är det inte främst avsaknaden av grandiosa kyrkogårdar jag sörjer. Primärt vill jag åt den lilla, övervuxna by-kyrkans begravningsplats. Kan någon säga mig var jag hittar den? Den där med stor, gnisslande grind, lutande gravstenar med knappt läsliga inskriptioner, den som är konstant täckt av dimma nattetid – belyst av en lika konstant fullmåne, med förrstenade änglar som tyst skrier i förtvivlan. Där döda träds knotiga grenar sträcker sig efter en – komplett med en uppflugen uggla som illavarslande hoar åt en, och som centreras av ett gravkapell i vit, fläckad marmor. Ni som sett Sleepy Hollow vet nog vad jag menar.

Någonting liknande det här alltså.

Någon som har en idé? Tips mottages tacksamt.

Mora

Örebro

Göteborg

(30×40 cm. Fotopapper)
© Björn Jonsson 2011

Uppsala

(30×40 cm. Fotopapper)
© Björn Jonsson 2011

Stockholm

Posted in Arkitektur, Stad, Stockholm on maj 19, 2011 by lurvas

Svea Rikes Konungliga Hufvudstad är en ort som bäst upplevs i små, kontrollerade doser. För min del är det en alldeles för hysterisk, högljudd, grå och otrevlig stad. Jag åker gärna ner dit över en dag för lite uppbygglig metalshopping, kanske till och med för en övernattning, men en helg i staden är min absoluta maxgräns.

En av mina svågrar uttryckte det bra med orden “det bästa med Stockholm är att det är så lätt att ta sig därifrån”, vilket jag kan skriva under på.

Efter en heldag med affärer, för mycket folk, affärer, dålig snabbmat, lite fler affärer och väldigt mycket mer folk är det i det närmaste en orgastisk känsla när bussen/tåget rullar hemåt igen, där man i fred kan odla sitt asociala beteende.

Jag får dock tillskriva Stureplan ett visst erkännande för att ha cementerat min bild av Stockholms kulturella fauna. Sist jag var i staden bodde vi på ett hotell bortanför Stureplan, och fick då lov att korsa sagda ormgrop för jetsets och toalettlocksknarkare. Och just där fick jag se, inom tre minuter, ett stycke Paris Hilton-klon, komplett med en liten folkilsken, ful råtthund i famnen, samt – en bit bort – ett stycke Östermalmstant med blått hår och en Dramaten. Jag visste inte att de fanns på riktigt! Att de bara var kvarhängande nidbilder producerade av alla Sveriges satiriska humorgrupper – men där stod de, nästan sida vid sida! Den ena med tom blick och söndersminkad hy, och den andra med arbetarklasshatande ögon och hår som färgats och permanentats många gånger fler än vad som rekommenderas av Folkhälsoinstitutet!

Tack Stureplan, för att du har bevisat min tes: “Det finns Fördomar, och det finns Insikter.”

(Eftersom jag ogärna bär runt på hela kameraväskan en hel dag i Sthlm, så är de flesta bilder nedanför tagna med kompaktkameran Fujifilm Finepix F31.)